De 150 torskarna inom projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön har nu bott på BalticWaters Fish Laboratory i över två månader. Under tiden har de anpassat sig väl till sin nya miljö. De simmar lugnt och nyfiket i bassängerna och visar god aptit, vilket är tydliga tecken på att de mår bra.
Inför den förväntade leken, som förhoppningsvis sker senare i vår, pågår just nu arbetet med att väga, mäta och märka varje torsk. Syftet är att kunna identifiera varje individ, avgöra om det rör sig om hona eller hane samt följa fiskarnas tillväxt under tiden de vistas på fiskforskningslaboratoriet.
– Planen är även att ta DNA-prover. Syftet är att fastställa vilket torskbestånd fiskarna tillhör. I dagsläget är det osäkert om torskarna, som kommer från Bornholms djupet, enbart tillhör det östra beståndet eller om det även förekommer individer från det västra beståndet, säger Vincent Néron, projektledare för ReCod.
DNA-proverna hjälper oss inte bara att ta reda på vilket bestånd ReCod-torskarna kommer ifrån, utan ger också värdefull info för framtida provfisken och uppföljningar av projektet.
Att mäta, väga och märka ett 150-tal torkar kräver noggrann planering. Allt är därför uppställt och förberett inför proceduren. Fiskens välmående står hela tiden i fokus och arbetet måste ske snabbt, hela proceduren får inte ta mer än 60 sekunder innan fisken måste tillbaka i vattnet.
Med rutinerade rörelser är det här inga problem för vare sig Vincent eller djurskötaren Johnnie Stjernberg. Lugnt och metodiskt håvas en torsk i taget upp och placeras i ett benzokainbad som söver ner fisken under en kort stund. Att fisken är lätt bedövad gör ingreppen både mer tidseffektiva och mindre påfrestande för djuret.
När fisken är nedsövd vägs och mäts den först.
– Både längd och vikt varierar mellan individerna där den största torsken är 41 cm lång och väger 734 gram och den minsta är 25 cm och väger 98 gram, berättar Johnnie.
– Och de allra flesta är fina i fjällen, fortsätter han medan de just ska märka en utav torskarna.
För att kunna följa varje enskild individ får torsken en unik märkning. En liten tagg, ett så kallat PIT‑märke (Passive Integrated Transponder), placeras varsamt i ryggmuskeln strax bakom ryggfenan. Taggen fungerar som en elektronisk identitet, är enkel att läsa av och sitter säkert kvar på fisken. Slutligen tas ett DNA‑prov från torskens analfena innan fisken får simma tillbaka till bassängen.
Nu väntar en lugnare period för torskarna, som får fortsätta äta och växa till sig. För projektteamet börjar i stället väntan på det som kan bli startskottet för nästa generation Östersjötorsk.
– Vi har redan sett tecken på parningslek, så det vi gör nu är att förbereda kläckeriet och se till att vi har allt på plats tills det förhoppningsvis produceras befruktade torskägg, säger Vincent.
För Vincent och Johnnie är det svårt att dölja förväntan. Nu tar nästa viktiga fas vid, där målet är att kläcka fram torsklarver och följa deras första, känsliga steg mot att bli yngel. Processen är komplex, men engagemanget och hoppet om framgång är stort.
Projektet ReCod – utsättning av småtorsk genomfördes tidigare på forskningsstationen Ar på norra Gotland av BalticWaters och Uppsala universitet. Under fyra år huserade stationen Östersjötorsk som fick leka, så att små torsklarver kläcktes fram som sedan sattes ut i Östersjön. Nästa steg av ReCod, att kläcka fram torsklarver och mata upp dem till torskyngel, genomför av BalticWaters på BalticWaters Fish Laboratory i Studsvik utanför Nyköping.
