Sill och strömming i Östersjön
Sillen är en av de vanligaste fiskarna i världen. Det är en marin fiskart som har anpassat sig till Östersjöns bräckta vatten. Sillen, eller strömming som den kallas norr om Kalmarsund, leker ända upp i Bottenviken, där salthalten är så låg som 2–3 promille, jämfört med Atlantens 35 promille. Men salthalten är långt ifrån det enda som är annorlunda i Östersjön jämfört med Atlanten. Det är även stora skillnader i hur mycket temperaturen varierar under året, ljusförhållanden i vattnet, planktonproduktionen och vilka rovdjur som jagar fisken.
Sillstim. Foto: Tobias Dahlin
Sillens roll i ekosystemet
Sillen kallas ofta för motorn i Östersjöns ekosystem för att den är föda åt flera olika arter, däribland torsk, lax, gädda, fåglar och sälar. Sillen själv äter i huvudsak djurplankton, men nyligen har forskarna funnit sill som även äter fisk. Upptäckten är inte helt ny, den så kallade slåttersillen – en storvuxen sill – har beskrivits i historieböckerna, men det var först nyligen som forskarna kunde fastslå att det är en genetisk unik grupp. Den storvuxna sillen äter bland annat spigg i kustzonen, och kan på så sätt spela en roll för att hålla spiggpopulationerna nere.
Om sillen försvinner, skulle det får stora konsekvenser för ekosystemet, från plankton hela vägen upp i näringsväven till stora rovfiskar och marina däggdjur.
Fiske på Östersjösill
Inom förvaltningen och kvotsättning av fisket talas det om sill- och strömmingsbestånd. I Östersjön förvaltas sillen i fyra olika bestånd – sillbeståndet i Bottniska viken, centrala Östersjön, Rigabukten och västra Östersjön. Forskning visar dock att det kan finns uppemot 10 – 15 olika populationer av sill i Östersjön – grupper av individer från samma art som kan skilja sig åt vad gäller genetik, utseende och beteende. Genom att inte ta hänsyn till olika populationer i förvaltningen riskeras hela sillpopulationer att fiskas ut.
Sillen har varit en viktig del av vår kost i århundranden, men så ser det inte ut idag. Sillbeståndet i centrala Östersjön har minskat med över 70 procent mellan 1966 och 2024. År 2024 stod industrifisket för drygt 90 procent av den svenska fångsten av sill och skarpsill – fångster som blir till fiskmjöl och olja, och som används som djurfoder i laxodlingar och kycklingfarmar. Samtidigt rapporterar forskare och kustfiskare att sillen har blivit mindre – det är allt svårare att fånga stora sillar för humankonsumtion. En fyra år gammal sill vägde i genomsnitt 33 gram 2023, vilket är knappt hälften av vad den vägde 1980. Samtidigt blir sillen könsmogen vid en tidigare ålder
Sill-lek
I Östersjön finns sillpopulationer som är både vår- och höstlekande. Honan lägger ägg på ca 0-10 meters djup som sjunker till botten och klibbar fast på växter och stenar. Vattentemperaturen påverkar hur lång tid det tar innan den lilla gulesäckslarven kläcks fram. Efter att näringen i gulesäcken är förbrukad börjar larven jaga djurplankton, för att senare även äta mindre bottenlevande djur. Sillen spenderar sin första tid längs kusten för att sedan simma ut och leva i stim i havet, men sillen återvänder ofta till samma plats den kläcktes på för att leka. Beteendet kallas för hemortstrohet.
Hur påverkar Östersjöns miljö sillen?
Övergödning
Näringsämnen är en förutsättning för livet i Östersjön. Växtplankton behöver näringsämnen (fosfor och kväve) för sin tillväxt och utgör i nästa steg en viktig födoresurs för andra organismer som djurplankton. Men när det finns för mycket näringsämnen kan det leda till övergödning. I ett övergött hav kan vissa alger växa till ohämmat. Sillen, som lägger ägg på hårdbottnar där de klibbar fast på sand eller sten, missgynnas när dessa miljöer växer igen av fintrådiga alger, eller täcks av organiskt material. Övergödningen påverkar många aspekter av livet i Östersjön, från ljusförhållanden, syrehalt till näringsväven i stort, vilket bland annat kan få konsekvenser för sillens födotillgång.
Salthalt
Precis som många andra arter i Östersjön lever sillen på sin utbredningsgräns. Sillen, en marin fiskart, har anpassat sig till Östersjöns unika miljö och låga salthalt. Östersjösillen är mindre i storleken än sill på västkusten, och sillen i Bottenhavet är än mindre än sillen i södra Östersjön. En bidragande orsak till det tros vara salthalten. Östersjön har en varierande salthalt, där salthalten är högre i södra Östersjön och längre norrut.
