Med målet att utveckla kunskap som kan bidra till mer effektiva åtgärder för en friskare Östersjö startade BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier 2022. Det första året fick fyra projekt sammanlagt närmare fyra miljoner kronor. Nu har vi fått resultaten som visar att projekten har levererat viktig och högaktuell kunskap om torsk, sill och övergödning. Kunskapen från projekten lever vidare i förvaltningen av Östersjön och blir utgångspunkt för ny forskning i Sverige och andra Östersjöländer.
Behov av krafttag inom flera områden
Övergödningen är en av Östersjöns största utmaningar. Mycket bra har gjorts för att bromsa utsläpp av gödande ämnen under de senaste årtiondena, men nu har vi kommit till en återvändsgränd där vi behöver öka takten i åtgärdsarbetet och lägga pengar på de åtgärder som gör mest nytta. Vi ser också en oroväckande utveckling för flera fiskarter i Östersjön, något som lyfts fram i SLU Artdatabankens senaste rödlista. Torsken har gått från sårbar till starkt hotad och ytterligare tre arter tas nu upp i rödlistan: sill, lax och öring. Nu behövs krafttag för att vända utvecklingen för våra fiskarter och SLU menar att den negativa trenden kan vändas ”med rätt åtgärder och tillräckliga resurser”. Allt åtgärdsarbete kräver gedigen kunskap i botten. Genom att arbeta systematiskt med vetenskaplig metodik går det att visa vilka åtgärder som verkligen ger effekt, vilket inte bara är viktigt för Östersjön utan även för att få mest ”pang för pengarna”.
Kombination av åtgärder på rätt ställe för att bromsa övergödningen
För att stödja kunskapsbyggandet om åtgärder mot övergödning gav BalticWaters Magdalena Bieroza projektstöd till övervakning av vattenkvalitet för ökad kunskap. Hon har utvärderat vilka faktorer som styr effektiviteten av enskilda åtgärder och om de kan leda till betydande förbättringar av vattenkvaliteten. Magdalena konstaterar att klimatförändringarna kommer att öka näringsförlusterna från jordbruksmark till vattendrag och att vi därför måste göra omfattande satsningar för att bromsa läckaget. Hon visar i sitt projekt att åtgärderna behöver rikta in sig på näringsförluster vid varje steg från land till vatten. Det handlar om att odla fånggrödor, etablera våtmarker och tvåstegsdiken – åtgärder som tillsammans skapar synergier och förbättrar deras kombinerade effektivitet.
Resultaten är värdefulla för beslutsfattare i en tid då vi behöver kunskap om hur näringsläckaget påverkas av ett varmare klimat och vilka åtgärder som är mest effektiva för att bromsa övergödningen. Magdalenas forskning visar att enskilda åtgärder utspridda i landskapet inte kommer medföra betydande förbättringar av vattenkvaliteten om de inte tillämpas på ett strategiskt sätt och i kombination med varandra.
– Myndigheterna har en viktig roll att ge ekonomiskt stöd till olika åtgärder – ett strategiskt helhetsgrepp behövs för att minska övergödning i Östersjön, säger Magdalena.
Hörselstenarna hos torsken avslöjar om fisken utsatts för syrebrist
I ett ekosystem hänger allt ihop – övergödning som i förlängningen leder till syrebrist påverkar också havets invånare. En nyckelart i Östersjön, torsken, påverkas på många olika sätt av övergödning och syrebrist. Projektet, Hur påverkar syrebrist och parasiter torskens tillväxt?, lett av Ulf Bergström gick på djupet om effekterna av två stressfaktorer för torsken: syrebrist och parasiter. Undersökningar av fiskens hörselstenar (otoliter) avslöjade att syrebristen i sig, trots god födotillgång, har negativa effekter på torskens tillväxt och kondition. Resultaten visar också att torsken från Ålands hav, där syreförhållandena är goda till skillnad från i södra Östersjön, hade bättre kondition och tillväxt. Torsken därifrån var dessutom mer motståndskraftig mot leverparasiter. Syrebristen som är utbredd i många djupa områden i Östersjön påverkar alltså torskens kondition och tillväxt negativt.
Tidigare studier förklarar torskens låga tillväxt med brist på mat, då torskens viktiga bytesdjur slås ut på grund av syrebrist. Men den här studien visar att syrebrist i sig kan ha en direkt påverkan på torskens kroppsfunktioner och verkar också ligga bakom torskens låga tillväxt. För att ge torsken bättre livsförutsättningar måste åtgärdsarbetet för att minska övergödningen stärkas – då minskar vi på sikt utbredningen av syrefria områden. För att hjälpa torsken på kort sikt kan en åtgärd vara att förbättra tillgången till sill och skarpsill, som är viktiga byten för torsken, och då särskilt i de delar av Östersjön där torskens tillväxt är låg.
– Ålands hav är som en fristad för torsken där syreförhållanden och tillgång till bottenlevande bytesdjur är god. Området har fortfarande gott om stor torsk. Dessa torskar kan därför vara extra viktiga för beståndet som helhet, menar Ulf.
Att hjälpa torsken på traven genom artificiella rev
Ett annat projekt som också haft torsken i fokus är Hanö torskrev. Målet för projektet var att testa om artificiella rev kan gynna den hotade Östersjötorsken genom att skapa miljöer som erbjuder ett ökat skydd från säl och skarv. Sammanlagt har man inom projektet lagt ut 35 moduler som har bildat ett konstgjort rev för fisken. Resultaten är tydliga – reven var uppskattade av torsken och erbjöd fisken ett potentiellt skydd mot rovdjur. Revens håligheter är en miljö som skiljer sig från omgivningen och några torskindivider har nu blivit bofasta i revens hål. Tidvis har också andra arter än torsk uppehållit sig i revområdet, så som sjustrålig smörbult och plattfisk.
Reven har potentiellt förbättrat situationen för torsk genom ökade överlevnadsmöjligheter. Ett annat viktigt resultat är det stora intresset för Östersjötorsken och dess situation som projektet har bidragit med under dess genomförande. Resultaten har fått stor uppmärksamhet i både lokal och nationell media och skapat en framtidstro för torskens återkomst. Projektet visade sig vara ett effektivt sätt att skapa ett engagemang för Östersjöproblematiken genom att ta med åskådarna under vattenytan med undervattenskameror.
Kunskap om fiskars livscykler – viktig i förvaltningsbeslut
För att vi ska kunna förvalta våra Östersjöfiskar på ett hållbart sätt måste vi förstå hur fiskarna lever och växer. En viktig pusselbit är fiskens maximala livslängd eftersom den avgör under hur lång tid fisken kan fortplanta sig. Kunskapen är viktig för att fastställa hållbara fångstnivåer av våra kommersiella arter.
Genom att räkna ringar i fiskars hörselstenar, otoliterna, kan man få en uppskattning om hur länge sill och skarpsill lever i Östersjön. Tidigare uppskattningar visar att fiskarna verkar leva i mer än 20 år – ett överraskande långt liv för en liten Östersjöfisk. Men stämmer det verkligen? I projektet Öka kunskapen om sill och skarpsill använde sig forskarna av en speciell teknik kallad bombpulsmetoden för att testa åldersuppskattningarna för Östersjöfisk för första gången. Resultaten bekräftade tidigare åldersbestämning som gjorts med hjälp av hörselstenar och visar att metoden har stor potential för vidare användning av ålder och livslängd hos arter där den kunskapen i dag saknas.
– Felbedömningar av fiskars ålder kan leda till fångster som överskrider populationens förmåga att återhämta sig. Det kan i sin tur leda till både minskad produktivitet i fisket och leda till negativa konsekvenser för Östersjöns ekosystem, säger Allen Andrews, en av forskarna i projektet.
2022 års projekt i siffror
6 vetenskapliga manuskript varav 4 publicerade
8 muntliga presentationer på vetenskapliga konferenser
3 populärvetenskapliga publikationer
19 presentationer för allmänheten i olika fora
5 framträdande i radio och TV
4 nya forskningsprojekt som bygger vidare på projektresultaten (varav 2 med Danmark)
Slutsats
Finansieringen genom BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier har bidragit med viktiga beslutsunderlag om effektiva åtgärder för att motverka övergödningen, förstå torskens utmaningar och hur man kan hjälpa fisken tillbaka. Flera av projekten har också haft ett stort kommunikativt värde och spridit kunskap och framtidshopp om ett levande hav. Kunskapen kommer till nytta hos förvaltande myndigheter och beslutsfattare och de utgör grund för nya forskningsprojekt och samarbeten.
