Råd för 2023 års fiske i Östersjön
Nu har Internationella Havsforskningsrådet, ICES, offentliggjort sina råd för 2023 års fiske i Östersjön. Råden utgör underlag för förhandlingarna inför nästa års kvoter och grund för kommissionens kvotförslag som behandlas under ministerrådet senare i höst. Råden är viktiga, men bör användas med förstånd. Att regeringen arbetar för sänkta kvoter i Östersjön är avgörande för kustfiske och ekosystem.
Dags för Sverige att ta ansvar
Efter att torsken kollapsade 2019 har den negativa utvecklingen för sillen varit i fokus – skulle sillen kollapsa likt torsken, kan det leda till oåterkalleliga konsekvenser för Östersjön. Nu har landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg fått tydliga besked från en enig riksdag och från både SLU och Östersjöcentrum om behovet av kraftfulla åtgärder. Bristen på sill och strömming engagerar de som bor längs Östersjökusten och kritiken mot industrifisket är massiv.
Det är bara regeringen och landsbygdsministern som kan förhandla inom EU för att begränsa kvoterna för 2023 och starta den långsiktiga processen mot en omlagd fiskeripolitik som riksdagen enhälligt tillkännagivit. För att nå miljömålen behöver fiskbestånden i Östersjön skyddas. Det är dags att regeringen sätter miljön framför ett fåtal industritrålares fiskmjölsvinster.
Ska vi låta historien upprepa sig – igen?
Östersjöns torskbestånd har inte återhämtat sig. För det västra beståndet rekommenderar Internationella havsmiljörådet (ICES) en kvot på 943 ton och för det östra beståndet fortsatt fiskeförbud. Historien håller på att upprepa sig med sillen: Varningar tas inte på allvar, enstaka år med bedömd bättre rekrytering tas till intäkt för höjda kvoter, och olycksbådande förändringar i ålders- och storleksfördelning beaktas inte.
Källa: ICES. Cod (Gadus morhua) in subdivisions 24–32, eastern Baltic stock (eastern Baltic Sea) Herring (Clupea harengus) in subdivisions 25–29 and 32, excluding the Gulf of Riga (central Baltic Sea)
Osäkerheten om sillen kräver kraftigt minskade kvoter
- Drastisk minskning över lång tid. Bestånden av sill i Östersjön har minskat drastiskt de senaste decennierna. I centrala Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent jämfört med 1970-talet, i Bottniska viken har sillbeståndet minskat med över 50 procent sedan början av 1990-talet och i västra Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent sedan börjat av 1990-talet. Strömmingsbristen längs kusterna har de senaste åren blivit uppenbar.
- Lågupplöst förvaltning. Sillen i Östersjön förvaltas som en enda population, när det i själva verket är fråga om många olika populationer som anpassat sig till olika livsmiljöer.
- Otillräcklig hänsyn till ålders- och storleksfördelning. Precis som med torsken är bristen på stora sillar ett illavarslande tecken på ett bestånd i kris. Förvaltningen fokuserar på biomassa som inte tar hänsyn till storleks- och åldersfördelning. För industrifisket spelar detta ingen roll eftersom allt mals till fiskmjöl.
- Osäker bedömning av rekryteringen. För både centrala Östersjön och Bottenviken varierar bedömningarna i ICES rekommendationer av rekryteringen (1 åriga fiskar) mellan åren. Ett enstaka år av starkare rekrytering bör inte tas till intäkt för ökade kvoter när bedömningen kan vara ett annat kommande år.
- Industrifisket olönsamt för stat och samhälle. De osäkra vetenskapliga underlagen, den stora samhällskostnaden (mer än 600 miljoner om året) kombinerat med att 90 procent av sillen fiskas av ett 20-tal industritrålare för att bli fiskmjöl i Danmark, gör att detta fiske inte har någon betydelse för sysselsättning eller ekonomi i lokalsamhällena längs kusten.
Minst 50 procent lägre kvoter
Östersjöcentrum vid Stockholms universitet föreslår att kvoterna anpassas till den vetenskapliga osäkerheten och sätts till max 50 procent av Maximum sustainable yield (MSY). Det skulle innebära en drastisk förändring mot praxis under årtionden där MSY legat till grund för beslut om det maximala uttaget och därmed kvoterna. Ett nytt synsätt på MSY vore ett viktigt steg i rätt riktning för att minska riskerna. Dessutom måste fisket på en art ta större hänsyn till andra arter som kan påverkas, som att sill och skarpsill är torskens viktigaste föda och att fisket på dessa arter därför kan försvåra torskens återhämtning. Läs mer på Östersjöcentrums hemsida.
MSY, B, Y och F – liten ordförklaring
B = Biomassa: Den totala vikten av ett fiskbestånd i vattnet. Det tar inte hänsyn till ålders-, storleks- eller könsfördelning. Biomassa mäts i ton.
Y = Avkastning (Yield): Den fisk som tas upp ur vattnet genom fiske. Avkastning mäts i ton.
F = Fiskeridödlighet: Den andel av ett bestånd som under året dör på grund av fiske.
MSY = Maximal hållbar avkastning: Den största avkastningen (fångsten) som teoretiskt kan tas från ett bestånd.
BMSY = Den biomassa som medger maximal hållbar avkastning. Det överskott i biomassan som produceras är MSY, den maximala fångsten som är möjlig utan att beståndet minskar.
FMSY = Den maximala fiskeridödligheten som kan tillåtas för att ett bestånd ska uppnå BMSY
Ett bestånd är överfiskat när biomassan är under BMSY och när fisket överstiger FMSY.
Slutligen måste förvaltningen börja ta hänsyn till att bevara stora individer, vilket är ett kriterium i Havsmiljödirektivet sedan 2008. Att detta fortfarande inte tas hänsyn till bidrar till överfisket och till den nuvarande svåra situationen för kustfisket och ekosystemet i Östersjön. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) rekommenderar dessutom att försiktighetsansatsen tillämpas:
”I avsaknad av internationellt överenskomna gränsvärden för en gynnsam storleksfördelning som kan komplettera nuvarande mål om MSY rekommenderar HaV i enlighet med försiktighetsansatsen att fiskemöjligheterna för sill i centrala Östersjön bör fastställas så att fiskeridödligheten läggs på en nivå som ligger lägre än den undre delen av F–intervallet för MSY (FMSY lower)”. (HaV 2022-03-31 Dnr 1:2021)
| Område | Kvot 2022 | ICES rek 2023 | FMSY Lower | BW2030 50 % |
| Sill Centrala Östersjön | 82 015 ton | 95 643 ton | 70 130 ton | 49 077 ton |
| Sill Bottniska viken | 111 345 ton | 102 719 ton | 80 047 ton | 51 360 ton |
| Skarpsill | 295 300 ton | 249 237 ton | 183 749 ton | 124 819 ton |
Källa: ICES Advice 2022
Miljömålen uppnås inte
För att förstå dessa rekommendationer måste man ha i åtanke att ICES råd fokuserar på de kommersiella arterna och yrkesfiskets möjliga fångster. Därför har fångsterna i Östersjön inte varit hållbara.
Havsmiljödirektivet från 2008 är basen för att uppnå god miljöstatus och god ekologisk status i haven. Där sattes upp mål som skulle uppnås 2020. Samma mål finns i EU:s gemensamma fiskepolitik.
För Sveriges del införlivas direktivet i en marin strategi som följs upp och förnyas i sexårscykler, vilket tyvärr inte lett till en bättre situation för fisken i Östersjön, utan främst inneburit att politiken alltid kan hänvisa till en kommande strategi, plan eller cykel när målen inte uppnås. I DNs stora genomgång av miljömål kommenterar professor Erland Mårland miljömålen generellt: ”Man sätter upp ett mål, kommer fram till hur det ska mätas, sen kan det bockas av.” ..” Det är också politiskt bekvämt att hantera de här enorma problemen genom att sätta mål som ska uppnås längre fram. Då behöver man inte ta de tuffa beslut som krävs under innevarande mandatperiod.”
Sverige har 16 miljökvalitetsmål. Ett av dem är “Hav i balans samt levande kust och skärgård”. Det målet har av regeringen fått 11 preciseringar, varav några berör fiskbestånd och fisket. I den årliga utvärderingen av Sveriges nationella miljömål konstaterar Naturvårdsverket att “God miljöstatus” i havet inte uppnås, bland annat på grund av “Långsiktigt ohållbart fiske” och under “Ekosystemtjänster” konstateras att andelen hållbart utnyttjade bestånd minskar.
Nyttjande av fisk- och skaldjursbestånd 2020 och 2021. Andel i procent av bedömda bestånd. Int=internationellt förvaltade bestånd, Nat=nationellt förvaltade bestånd. Källa: Sveriges miljömål och HaV
Vi skrev i Östersjöbrief 38 om skillnaden mellan prat och handling i fiskeripolitiken. De fiskekvoter som fastställs varje år är i princip den enda konkreta handling som vidtas. Annars är fiskbeståndens betydelse för Östersjöns miljö uteslutande prat. Främst i form av mål som sätts upp och flyttas fram tidsmässigt, men aldrig uppnås.
ICES rådgivning har därmed en tydlig koppling till miljömålen och fisket, särskilt industrifisket, som behöver stoppas för att skydda Östersjöns ekosystem. Nu har den svenska regeringen sommaren på sig att aktivt arbeta för att övriga Östersjöländer fattar beslut om kraftigt sänkta fiskekvoter, ett behov som BalticWaters lyft fram tillsammans med bland andra kustfiskare, länsstyrelser, SLU Aqua och Östersjöcentrum.
Tidigare Östersjöbriefer:
Östersjöbrief 42: Hundra miljoner i skattepengar till verkningslös fiskerikontroll
Östersjöbrief 41: Skriv under för att rädda Östersjöfisken
Östersjöbrief 40: Borde fisken i Östersjön bli fiskmjöl?
Östersjöbrief 39: Forskningen visar behov av akuta åtgärder – nu måste regeringen sluta förhala
Östersjöbrief 38: Därför skyddas inte Östersjöfisken
Östersjöbrief 37: Myter om industrifisket i Östersjön
Östersjöbrief 36: Vägen till en bättre fiskeripolitik 2022
Östersjöbrief 35: En sillkollaps kan hota Östersjöns ekosystem
Östersjöbrief 34: Miljö och kustfiske under fortsatt hög press
Östersjöbrief 33: Skattepengar går till att försätta Östersjön i kris
Östersjöbrief 32: Fem tunga skäl att begränsa sillfisket
Östersjöbrief 31: Sverige kan flytta ut trålgränsen, men politisk vilja saknas
Östersjöbrief 30: Sillen – ännu en fiskart på väg mot kollaps?
Östersjöbrief 29: Hög tid att rädda strömmingen och sillen
Östersjöbrief 28: Vad väntar Östersjön nästa år?
Östersjöbrief 27: Torsk, sill och häst ur Östersjöns perspektiv
Östersjöbrief 26: Ska sillen också torska?
Tidigare fiskebriefer utgivna av BalticSea2020:
Fiskebrief 25: Strömmingen engagerar och MSC förvillar
Fiskebrief 24: Fiskekvoter 2021: Långsiktigt fokus behövs
Fiskebrief 23: Prioritera det småskaliga fisket
Fiskebrief 22: Kampen för en vettig fiskepolitik fortsätter 2020
Fiskebrief 21: Bra beslut – men fisken i Östersjön kräver långsiktighet
Fiskebrief 20: Avgörande beslut på kort och lång sikt
Fiskebrief 19: Återhämtning tar tid
Fiskebrief 18: Kommissionen föreslår nollkvot
Fiskebrief 17: Prioritera miljön framför en handfull arbetstillfällen
Fiskebrief 16: Håll kursen bland fiskepolitikens grynnor och blindskär
Fiskebrief 15: Bra regeringen! Men jobbet har bara börjat
Fiskebrief 14: Systemet som lurar sig självt
Fiskebrief 13: Åtgärdslista för landsbygdsministern
Fiskebrief 12: Fortsatt torskfiske är skadligt
Fiskebrief 11: Avgörande år för östersjötorsken
Fiskebrief 10: EU:s fiskepolitiska skådespel skadar torsken
Fiskebrief 9: Ansvaret vilar på fiskeministrarna
Fiskebrief 8: Driver landsbygdsministern fiskefrågorna?
Fiskebrief 7: Vem har rätt till fisken?
Fiskebrief 6: Torskkvoter i Östersjön
Fiskebrief 5: Historiskt låga fångster av torsk i Östersjön
Fiskebrief 4: Torskens roll i ekosystemet
Fiskebrief 3: Östersjötorsken – en unik och isolerad art
Fiskebrief 2: Utkast fortsätter trots förbud
Fiskebrief 1: Hur stor är fiskenäringen?
