Östersjön ger oss inte bara mat och rekreation, utan kan också motverka klimatförändringarna genom att ta upp växthusgasen koldioxid. Men när havet är övergött och växt- och djurlivet försvagat kan situationen bli den motsatta – havet släpper i stället ut växthusgaser vilket göder de pågående klimatförändringarna. Vi har djupdykt i Östersjön i ett förändrat klimat, vad beslutsfattarna gör – och borde göra.
Ett friskt hav ger oss många tjänster
Ett friskt hav förser oss med mat, rekreation, bad och naturupplevelser. Mer än en miljon svenskar beräknas vara aktiva fritidsfiskare och både förädlingsvärdet och sysselsättningsgraden kopplat till fritidsfisket ökar. Under 2022 beräknas fritidsfisket ha tillfört samhället runt 5,7 miljarder kronor. Turismen runt Östersjön kommer med stor sannolikhet att öka i betydelse i samband med den nya trenden ”coolcation” som innebär att turister från södra Europa söker sig till nordliga breddgrader för att undvika de varma somrarna runt Medelhavet.
Havet förser oss med ytterligare en viktig tjänst som på senare år har fått allt större uppmärksamhet, nämligen kolbindning. Havet har en klimatreglerande funktion där kustzonen anses spela en särskilt viktig roll. Forskning visar att potentialen för havet att binda kol förbättras när kustzonen hyser en mångfald av växter och djur samt livskraftiga fiskbestånd. Men när miljön i kustzonen försämras och växt- och djurlivet slås ut riskerar havet i stället att bli en källa till koldioxidutsläpp vilket spär på de pågående klimatförändringarna.
Ett förändrat klimat – hur påverkar det Östersjön?
Varmare vatten
Östersjön har värmts upp snabbast av alla världens hav och de marina värmeböljorna har ökat både i frekvens och längd. Vattnet vid ytan värms upp särskilt snabbt eftersom det tar upp värme från atmosfären men efter en tid ökar temperaturen även på djupare vatten. Vissa djupa delar i västra Östersjön värms dock upp ännu snabbare än havsytan. Den exceptionella uppvärmningen kan enligt en studie förklaras av en ökning av varma saltvatteninflöden från Nordsjön. Uppvärmningen får ekologiska konsekvenser eftersom syret förbrukas snabbare i varmt vatten och i djupvattnet i Östersjön råder redan syrebrist i stora områden. Ett varmare klimat kan också leda till syrebrist i kustvattnet till följd av mer omfattande algblomningar på sommaren.
Salthalten i Östersjöns övre vattenskikt, från ytan ner till 40–50 meter, har minskat under de senaste decennierna. Utsötningen av ytvattnet förväntas fortsätta men i vilken utsträckning är osäkert. Den genomsnittliga årsnederbörden har ökat i norra Östersjön och förväntas öka ytterligare framöver, men när det gäller mellersta och södra Östersjön är det svårt att förutsäga hur nederbördsmönstret kommer att förändras.
Östersjöns vatten är skiktat som ett resultat av både temperatur och salthalt. Vattnets skiktning förväntas öka på grund av uppvärmningen. Klimatförändringarna påverkar även havsisen vars utbredning har minskat med 30 procent under det senaste århundradet samtidigt som is-säsongen har blivit kortare.
Ett förändrat ekosystem
Förändringarna i Östersjöns vatten påverkar hela ekosystemet på olika sätt – både direkt och indirekt. Varmare vatten kan gynna vissa arter – men när vissa arter gynnas och andra missgynnas eller slås ut ändras samtidigt samspelet mellan växt- och djurarterna. Det är svårt att förutsäga förändringarna men forskning visar på klimatrelaterade effekter över hela ekosystemet från bakterier, till växt– och djurplankton samt fisk.
Förändringar i temperatur, salthalt och samspelet mellan arter kan påverka bestånden av torsk, sill och skarpsill – även om fisket fortsatt är den dominerande påverkansfaktorn. För många kustfiskarter fortsätter övergödningen vara en viktig påverkansfaktor. Effekterna på Östersjöns fiskpopulationer kommer vara resultatet av klimatrelaterade faktorer som samspelar med andra påverkansfaktorer som fiske, livsmiljöförsämring och övergödning.
Högre vattentemperatur kan ha en direkt effekt på fiskars lek och överlevnaden av ägg. Stora abborrhonor producerar exempelvis avkommor som är tåligare för ett brett spektrum av temperaturer. Det här visar på vikten av en bibehållen storleksfördelningen hos våra fiskpopulationer i ett varmare klimat och att råden till förvaltningen behöver inkludera regleringar av storleksselektivt fiske.
När det gäller strömmingen så visar forskning att varmare vatten påverkar dess reproduktionsframgång negativt. Förändringar i salt- och syrehalter påverkar även torskens reproduktionsframgång eftersom det krävs en viss salt- och syrehalt för de befruktade äggens överlevnad.
Östersjöns fiskar har sitt ursprung både i salt och sött vatten – därför kan en utsötning av vattnet gynna fiskarter med sötvattensursprung men missgynna arter som härstammar från havet. Längs den svenska kusten, där ett antal saltvattensarter redan lever på gränsen till sitt utbredningsområde (t.ex. sill och torsk), kan sådana förändringar bli särskilt påtagliga. Förutom direkta effekter av temperatur, salt- och syrehalter så är födotillgången också en viktig faktor som påverkar fiskars tillväxt och överlevnad – något som också kan skifta i ett förändrat klimat.
Politiken, havet och klimatet
Regeringen lyfter sambandet mellan havet och klimatet – men driver en politik som ökar växthusgasutsläppen. I regeringens handlingsplan betonas att havet kan förändras i grunden till följd av klimatförändringarna och att havets förmåga att stödja samhället och förse det med nyttor som fisk och kolbindning kan gå förlorad. I havsmiljöpropositionen som regeringen la fram före sommaren understryks att havet både påverkas av, och kan bidra till lösningar på klimatförändringarna. Samtidigt konstateras att ett sjukt hav kan bli en källa till utsläpp av växthusgasen metan vilket i sin tur spär på klimatförändringarna.
Regeringen vill nu stärka arbetet med områdesskydd i havet och införa ett områdesskydd om 30 procent varav 10 procent är strikt skyddat till 2030. Det här ska stärka den biologiska mångfalden och bidra till fastläggning av kol i havet. Sveriges Länsstyrelser har fått 49 miljoner kronor för arbetet med ett utökat skydd av havs- och vattenmiljöer i Östersjön. Det är positivt att regeringen avsätter medel för att upprätta områdesskydd och uppfylla de åtaganden Sverige redan har åtagit sig inom EU och FN.
Under 2024 har regeringen samtidigt ålagt sin egen expertmyndighet HaV ett sparkrav om 25 miljoner och myndigheten varslar nu om att upp till 25 anställda kan sägas upp – något som inte ger signaler om höjda ambitioner för havsmiljön. Regeringens arbete med att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser har också varit föremål för kritik från bland annat klimatpolitiska rådet som konstaterar att: ”Med beslutad politik väntas utsläppen öka under mandatperioden och ansvaret för att nå mål och EU-åtaganden skjuts framåt”. Regeringen valde också i vårbudgeten att rikta ett miljardstöd till flygbranschen och skattelättnader för flygresor finns nu på bordet inför höstens budget. En av Sveriges experter på området menar att ”Det är anmärkningsvärt att man ger en miljard till en sektor som är en av dem som har allra störst klimatpåverkan”.
Regeringen lyfter alltså fram sambandet mellan klimatförändringarna och havsmiljön men med den förda politiken inom andra områden riskerar utsläppen av växthusgaser att öka vilket minskar trovärdigheten i regeringens havsmiljöarbete.
Vad är viktigt att göra kommande år?
Kraftfulla minskningar av växthusgaser är nödvändiga för att på sikt mildra effekterna av klimatförändringarna på Östersjön. Det är dessutom ett arbete vi åtagit oss att leva upp till genom europeiska och internationella överenskommelser. Men då vi inte på kort sikt väntas kunna vända klimatförändringarna är det av största vikt att vi genomför åtgärder som stärker Östersjöns ekosystem och ökar dess motståndskraft för kommande förändringar.
Exempelvis behöver vi motverka utsläpp av näringsämnen vid kusten med målet att bibehålla en god kustmiljö. Det stärker den biologiska mångfalden och kustens förmåga att binda kol. Fiskeriförvaltningen behöver reformeras med målet att resultera i livskraftiga bestånd med en bibehållen storleks- och åldersfördelning. Ytterligare en viktig insats är att skapa ett system för systematisk uppföljning av växthusgasers upptag och utsläpp från Östersjön – att jämföra med LULUCF (Nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser från markanvändning).
Det är positivt att regeringen lyfter fram sambandet mellan klimatförändringarna och havsmiljön – och att pengar avsätts för arbetet med områdesskydd. Men om klimatutsläppen samtidigt ökar som en följd av den förda politiken på andra politikområden så minskar trovärdigheten i regeringens intentioner. Regeringen behöver i stället säkerställa att lagar, mål och riktlinjer harmoniseras för minskad klimatpåverkan och bidra till en frisk Östersjö. Ett brett grepp som spänner över flera politikområden, partilinjer och nationella gränser är en nödvändighet om vårt innanhav fortsatt ska kunna leverera tjänster som fisk, rekreation och kolbindning – till dagens och framtidens generationer.
BalticWaters arbetar systematiskt med att stärka havets motståndskraft
BalticWaters genomför stora demonstrationsprojekt och finansierar forskning som ska bidra till ett friskt hav som är mer motståndskraftigt mot klimatförändringar. Projektet Levande vikar, handlar om att identifiera miljömässigt och ekonomiskt effektiva åtgärder för att restaurera övergödda vikar längs Svealandskusten. Forskning visar att det är just i kustzonen som kolbindningen är som störst – under förutsättningen att ekosystemen är friska.
Inom projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön har omfattande utsättningar av torsklarver genomförts för att testa om det på så vis går att stärka torskbeståndet. Livskraftiga rovfiskbestånd får positiva effekter på hela ekosystemet och Östersjöns hälsa. Forskningen kopplad till projektet genererar också specifik kunskap direkt kopplad till klimatförändringarna – exempelvis effekterna av stigande temperatur och minskad salthalt på torskens ägg.
