För fyra år sedan startade projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön på den lilla forskningsstationen Ar på Gotland – en spännande, och många gånger utmanande resa på outforskade marker. Nu står vi här vid stenstranden på Gotland för att släppa tillbaka de sista torskarna som levt och lekt på stationen. Totalt har nästan 1000 torskar bott på stationen, och tillsammans har de producerat närmare 2 500 000 torsklarver som satts ut i Östersjön. I och med att de sista torskarna återvänder till innanhavet pausas projektet i väntan på att det nya fiskforskningslaboratoriet ska byggas klart – en plats där projektet ReCod kommer växlas upp till något ännu större.
Varför sätta ut torsklarver?
Syftet med ReCod har inte varit att hitta en lösning på att rädda Östersjöns torskbestånd, utan att se om det går att hjälpa torsken förbi det sårbara äggstadiet och därmed på sikt öka antalet torskar i Östersjön. Möjligheten för torsken att reproducera sig har försämrats och idag finns bara en plats i Östersjön med de syre- och salthalter som krävs för att torsken ska lyckas med sin reproduktion – Bornholmsdjupet. I första steget av ReCod har målet därför varit att sätta ut 4 – 6 dagar gamla torsklarver på ett antal utvalda platser i Östersjön för att se om de överlever och etablerar sig. Skulle larverna klara sig, och växa till sig till små yngel, så skulle projektet kunna fungera som en slags mall för stödutsättning av den hotade Östersjötorsken. För stödutsättning kan vara ett sätt att stärka beståndet, även om många fler åtgärder måste till för att torsken ska återhämta sig.
Östersjötorsken kämpar helt klart i uppförsbacke, men ju mer kunskap vi tar fram, ju mer effektiva åtgärder kan vi sätta in för att vända den negativa utvecklingen. Därför kommer ReCod växlas upp.
– I första steget av projektet har vi valt att sätta ut larver som är i ett tidigt skede av sitt liv. I det vilda är dödligheten för dessa larver mycket hög, närmare 98%. Men en stor torskhona kan lägga miljontals ägg under en säsong, så kan vi hjälpa larven förbi de första känsliga stadierna så hoppas vi att de ska klara sig bra i det vilda! Och det är vad vi kommer att arbeta med i steg två av projektet – först att föda upp larverna till ca 30 dagar, och sen till liten fisk – 1 till 2 cm stora, säger Konrad Stralka, VD för stiftelsen.
Torskens reproduktion är begränsad av både salt- och syrehalter. Bilden visar det så kallade reproduktionslagret där salt- och syrehalter är på nivåer som gör att äggen kan flyta och överleva. Under den nedre gränsen av reproduktionslagret är syrehalterna för låga och över reproduktionslagret är salthalten för låg. Källa: Vallin L., Nissling A., (2000) “Maternal effects on egg size and egg buoyancy of Baltic cod, Gadus morhua Implications for stock structure effects recruitment”, Fisheries Research 49 21-3
Nya utmaningar
Att kläcka fram torsklarver och sätta ut dem när de enbart är 4–6 dagar gamla innebär att larverna inte börjat äta på forskningsstationen. De lever i stället på sin gulesäck, en näringssäck på magen som larverna föds med.
Torskens olika levnadsstadier. Illustration: Sofie Handberg
– Det är klurigt med matning av larver och yngel som föds i fångenskap men sedan ska släppas ut i det vilda. Vi vill inte påverka deras jaktbeteende, samtidigt måste vi bli experter på att odla plankton och annan föda. Vi har mycket bra kontakter i exempelvis Norge och Danmark, som har lång erfarenhet av att föda upp och hålla torsk genom alla levnadsstadier, vilket gett oss mycket värdefull kunskap, säger Johanna Fröjd, projektledare för ReCod.
Fortsättningen på ReCod kommer dock få vänta tills det nya fiskforskningslaboratoriet som BalticWaters bygger står klar, vilket är planerat till andra hälften av 2025. Det nya laboratoriet är en förutsättning för att kunna växla upp projektet, då det krävs mer utrymme och teknik än vad som finns på Ar idag.
Föräldratorskarna på Ar, det vill säga de vuxna fiskarna som bott och lekt på forskningsstationen, har lekt färdigt för denna säsong och släpps nu tillbaka till Östersjön.
– I och med flytten från Ar kommer föräldrafiskarna som ingår i projektet få återgå till livet i Östersjön. När vi väl flyttar in på det nya laboratoriet kommer ny fisk tas in för att säkerställa genetisk variation hos alla de larver och yngel som kläcks fram inom projektet, säger Johanna.
Men hon erkänner att det är delade känslor att släppa ut föräldrafiskarna.
– Det känns självklart bra att fisken får återvända till sin naturliga miljö och förhoppningsvis kommer de få avkommor även i det vilda. Däremot är livet i Östersjön hårdare än vad det har varit här hos oss på stationen. I det vilda behöver torskarna exempelvis hitta sin egen mat vilket kan bli svårt då strömming-, sill- och skarpsillsbestånden i Östersjön har gått ner på grund av överfiske, säger Johanna och fortsätter:
– Torskarna vi släpper ut är friska och har vuxit till sig rejält sedan de flyttade in på forskningsstationen så de har goda förutsättningar för livet i det vilda, men på ett personligt plan kommer jag att sakna dem.
Trots att detta är en i raden av många torsksläpp är det alltid lika spännande. En och en släpps fiskarna ut i strandkanten. En del kikar ut ur hinken och simmar lite förvirrat i väg, medan andra snärtar till med stjärtfenan och är borta på några sekunder.
Foton: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
Foton: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
ReCod hittills
Men hur har det då gått med första delen av ReCod, har vi lyckats? Går det att sätta ut torsklarver på utvalda platser i Östersjön, överlever de och etablerar sig?
– Det är den stora frågan. Vid provfisken i Tvären, ungefär ett år efter de första utsättningarna, har vi fått torskar som vi hoppas kommer från våra utsättningar av torsklarver, säger Johanna. Hon fortsätter:
– Det är flera studier och forskning som kommit ur ReCod som kommer publiceras framgent. Vi har lärt oss väldigt mycket om torsken och deras olika levnadsstadier. Jag hoppas såklart att torskarna som vi fått upp vid provfiskena är små torsklarver från ReCod som vuxit upp till ungfiskar, speciellt som det inte funnits torsk i Tvären på över 30 år och salthalten är för låg i området för att fisken ska kunna reproducera sig lokalt. Men oavsett om det är våra fiskar eller inte kommer vi alltid ha med oss erfarenheten och kunskapen om torsken som inte går att få på annat sätt än att genomföra den här typen av projekt.
Uppdatering: Var det våra torskar i Tvären?
I början av september kom resultaten från DNA-analysen tillbaka. Tyvärr gick det inte att dra några slutsatser. Dels saknades ca 25% av föräldrafiskarnas DNA (det vill säga de vuxna torskarna som levt och lekt på stationen så att små torsklarver kläckts fram), dels hade några prover blivit dåliga. Av 23 prover kunde 14 analyseras och de svaren visar att det inte finns något släktskap mellan de funna torskarna i Tvären och föräldrafisken från ReCod. Urvalet är dock så litet och osäkert att det inte är möjligt att dra några slutsatser om huruvida utsättningarna av torsklarver lyckats eller inte.
Provfiskena fortsätter, både nu i höst och under våren 2025. Då metodutvecklingen inom projektet och handhavandet i laboratoriet och vid utsättningarna hela tiden utvecklats under årens gång förbättras också chanserna till mer material som kan analyseras. Med lite tur hittar vi några torskar i Tvären som har föräldrar som bott på forskningsstationen Ar.
Illustration av projektet ReCod hittills. I slutet av 2020 byggdes forskningsstationen på Ar om för att kunna hålla vuxen torsk för lek och kläcka fram torsklarver. I början av 2021 flyttade de första torskarna från Östersjön in på stationen. Första verksamhetsåret 2021 skedde inga utsättningar av torsklarver utan blev ett lärorikt år för att hålla torsk och få dem att leka naturligt på stationen. En till två gånger om året har torsk fiskats från östra beståndet och tagits in på stationen för att säkerställa att alla torsklarver som kläcks fram har en genetisk variation, det medför också att torskar som levt på stationen en tid släpps tillbaka till Östersjön, medan vissa flyttat permanent till Baltic Sea Science Center på Skansen. Alla torskar som tas in på stationen vägs, mäts och får en tagg. Torskleken sker mellan maj-augusti varje år och under den perioden har ett antal utsättningar av larver skett i Östersjön, och även i Gävlebukten. I augusti 2024 släpptes samtliga föräldrafiskar tillbaka till Östersjön och Ar börjar förberedas för nedmontering. Samtidigt har bygget av BalticWaters fiskforskningslaboratorium startat. Illustration: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
Forskning inom ramen för ReCod
Läs mer om forskning och studier som genomförts inom ramen för ReCod här.
Varför återhämtar sig inte Östersjötorsken? Det har vi undersökt i ett uppmatningsexperiment, läs en sammanställning av experimentet här.
Om ReCod
Sedan 2021 har projektet genomförts på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Målet med ReCod är att genomföra försök med utsättningar av 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten där vi undersöker om larverna överlever och klarar att etablera sig. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet. ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters och Uppsala universitet. Därutöver finns ett antal partners som på olika sätt bidrar till projektet: Leader Gute, Region Gotland, Sveriges Lantbruksuniversitet och Ulla och Curt Nicolins stiftelse. Totalt satsas drygt 50 miljoner kronor på projektet.
Från och med 2025 kommer projektet ReCod drivas på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium som byggs utanför Nyköping.
