Lokalerna på forskningsstationen Ar börjar sakta men säkert tömmas. Den där täckjackan man brukade behöva låna för att hålla värmen i de sju grader kalla lokalerna hänger på en krok orörd. När de stora bassängerna har tömts, och föräldratorskarna släppts tillbaka till Östersjön, behöver lokalerna inte längre kylas ned för att hålla rätt temperatur för fisken. Susanne Ragnarsdotter, driftassistent inom projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön, är i full fart med att montera isär en arbetsbänk. Hon är ansvarig för att se till att bassänger och utrustning skickas i väg till rätt slutdestination. Hon arbetar sina sista dagar inom projektet, även om ReCod är långt ifrån att vara slut. Men innan Susanne slutar och går i pension har vi träffat henne för att höra mer om hur man går från att arbeta som volontär i Uganda till att ta hand om Östersjötorsk på norra Gotland.
Att Susanne har arbetat med Östersjötorsk de senaste tre åren hade hon nog aldrig kunnat tro. Men vi är beredda att inte hålla med, för om det är något Susanne är så är det mångfacetterad. När vi ber henne berätta om sin bakgrund skrattar hon och frågar hur mycket tid hon har på sig. Susanne har nästan 10 år bakom sig på Uppsala universitet och många år som anställd på Röda Korset och som volontär i Uganda och Zimbabwe. Efter studier på Europaprogrammet bestämde hon sig för att bredda Almedalens program.
– Runt 2005 såg jag att Almedalsprogrammet fokuserade så mycket på nationella frågor. Men Sverige är en del av världen. På en sen kvällspromenad i Visby slog det mig att den tomma silon i hamnen skulle vara en perfekt plats för att bjuda in till samtal om global utveckling, säger Susanne.
Och så blev det. Susanne skaffade finansiering och samarbetspartners och sålde in idén till Röda Korset. Resultatet var workshops och seminarier där alla organisationer samarbetade och hade egna montrar där det diskuterades globala utvecklingsfrågor under Almedalsveckan.
Några år senare köpte Susanne hus i Fårösund som hon senare utvecklade till Kustparkens B&B – ett bed and breakfast med hållbarhetsprofil. Det håller henne minst sagt upptagen under sommarhalvåret, men vinterhalvåret var desto lugnare.
– En dag slog jag en signal till forskningsstationen Ar för att höra om de behövde hjälp med något. Och inte långt därefter fick jag ett samtal om att det behövdes helgpersonal till ett torskprojekt – ReCod. Men jag kunde ju ingenting om fisk, skrattar Susanne.
Det ändrades fort! Med stöd från Johanna Fröjd, projektledare för ReCod, lärde sig Susanne hur stationens reningssystem – RAS – fungerade, vad som krävs för att hålla i gång alla vattenflöden, system och hantering och skötsel av fisk. Efter några månader gick Susanne upp i tid inom projektet, med undantag från somrarna då hon var ledig för att sköta sitt B&B.
– Att få arbeta med en person som bryr sig om torskarna och projektet i sin helhet som Susanne är ett privilegium. Susannes nyfikenhet och vilja att lära nytt i kombination med livserfarenhet har varit otroligt viktigt för projektets framgång, säger Johanna Fröjd.
Susanne flyttar torsk på forskningsstationen Ar. Foto: Johanna Fröjd, BalticWaters
Hur ser en vanlig dag ut som driftassistent?
– Morgonen börjar alltid med att titta till fiskarna så de mår bra. Sedan tar man vattenprover i bassänger och från RAS för att se att värden, temperatur och vattenmängd i systemet är rätt, säger Susanne.
Torskens leksäsong är det som styr arbetet på stationen. I leksäsong, när föräldratorskarna leker och små torsklarver kläcks fram för utsättning i Östersjön, är det full fokus på lek, ägg, larver och utsättning. I säsongen utan lek är fokus utvärdering och planera för kommande leksäsong och nytt intag av föräldrafiskar som ska flytta in på stationen.
Till och med matningen varierar över året, där det inför leksäsong är mer sparsam, mager diet. Fet mat inför lek kan nämligen riskera att honan inte kan släppa äggen – en livshotande situation.
– När honan inte kan släppa sina ägg blockeras fiskens möjligheter att göra sig av med urin och fisken får urinsyreförgiftning. Men den magra dieten kan vi undvika det så kallade egg bound syndrome, säger Susanne.
Alla säsonger har sin charm, men en är alltid lite extra speciell.
– En till två gånger om året flyttade nya torskar från Östersjön in på stationen, så att vi kan säkerställa genetisk variation hos de torsklarver som kläcks fram. Det är alltid extra spännande – att lära känna dem, både som individer och som grupp, och se till att de trivs och mår bra.
Susanne och kollegan Erika släpper ut föräldratorskar i Östersjön. Foto: Johanna Fröjd, BalticWaters
Vad är då det bästa med jobbet?
– Det är roligt att jobba med djur, speciellt fisk. Det är så mycket jag har lärt mig om torsken under projektet! Men framför allt upplever jag att det går att avläsa mycket från dem – särdrag hos individerna, hur de interagerar och hur de mår. Är en torsk stressad syns det tydligt. De får ett randigt mönster i skinnet som tydligt kommunicerar att det inte står rätt till, säger Susanne.
Hur märker man att en torsk mår bra?
– Såklart att de äter med god aptit. Vi som jobbar med fisken håller ju distans så mycket som möjligt eftersom de ska återgå till livet i det vilda, men det är oundvikligt att de vänjer sig vid vår närvaro, även om vi begränsar den. Ibland kan de får för sig att busa genom att skvätta ner en rejält. Min tolkning är att det är ett beteende som visar på att de är trygga. Likaså simmar de nära varandra i grupp när de är lite stressade, men vågar sig mer från gruppen när de är trygga.
Men det har inte alltid varit lätt. Systemet för vattenrening, RAS, är komplicerat och det är inte många i Sverige, eller världen för den delen, som vet hur det fungerar under just de förutsättningar som råder på Ar och projektet ReCod. Ett lite felinställt reglage, eller om något i systemet slutar fungera, kan få förödande konsekvenser i bassängerna. Det kräver konstant tillsyn och en kunskap som bara kan byggas upp med tid och erfarenhet. Sen kräver rollen någon som inte är rädd för att kavla upp ärmarna.
– Det är ett tungt jobb som genomförs i kyla, det kan vara tufft från och till, säger Susanne.
Nyckläckta torsklarver. Foto: Johanna Fröjd, BalticWaters
Samtidigt har jobbet gett något som är svårt att få på annat håll.
– Jag har fått en helt ny relation till, och insikt i, livet i havet. Jag förstår mer vilket gjort mig än mer nyfiken, säger Susanne.
Hur känns det nu, när steg 1 av ReCod avslutas på Ar, för att utvecklas i steg 2 på BalticWaters fiskforskningsstation utanför Nyköping?
– Jag går ju i pension, vilket jag ser fram emot! Men jag var inte här när de sista föräldratorskarna släpptes tillbaka till Östersjön i augusti. När jag kom tillbaka, och de inte var kvar, då kändes det i hjärtat, säger Susanne och blir tårögd.
För torskarna har satt spår. Dessa fantastiska djur är omöjliga att inte få en relation till när man träffar dem, speciellt så ofta som Susanne har gjort.
Vi tackar Susanne för hennes ovärderliga insats inom projektet ReCod och önskar henne en skön tid som pensionär, även om vi vet att de lugna dagarna nog är färre än för de flesta. Susanne kommer nämligen fortsätta att driva sitt B&B, och planerar att bygga ett nytt växthus.
Några snabba
Namn: Susanne Ragnarsdotter
Gör: Driftsassistent inom projektet ReCod på BalticWaters och driver Kustparkens B&B i Fårösund.
Bakgrund: Har bland annat arbetat på Röda Korset och vid SWEDESD, Uppsala universitet på Campus Gotland som projektkoordinator med fokus på lärande och utbildning för en hållbar utveckling.
Favoritart i Östersjön: Förutom torsk – öronmanet.
Vad mer skulle du vilja veta om torsk? Det skulle vara väldigt spännande om det forskades mer på torskens sociala samspel och interaktion, för de är så spännande varelser!
Om ReCod
ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön är ett av BalticWaters största och längsta projekt, som startade 2020 och planeras pågå till 2034 och delas upp i tre steg.
2020 – 2024 genomfördes steg 1 på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Målet med steg 1 är att genomföra försök med utsättningar av 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten där vi undersöker om larverna överlever och klarar att etablera sig. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet
ReCod steg 2 och 3 kommer att drivas på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium från och med 2025. Torsklarver kommer att matas upp till 30 dagar och sedan till större fisk för utsättning och forskning. Målet är att hitta den ålder och storlek på fisk som är bäst förutsättningar att klara sig i det vilda.
ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters, med stöd av Uppsala universitet och andra partners.
