Du som har följt projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön vet vem Johanna Fröjd är – stiftelsens alldeles egna torskmamma. Efter snart fyra år inom projektet är det dags för nya äventyr. Eller kanske mer halv-nya äventyr. Johanna har påbörjat en doktorandtjänst på Stockholms universitet – för att forska på Östersjötorsk. Men innan vi släpper henne tar vi reda på hur en nyexaminerad biolog som fördjupat sig i guppyfiskars sociala kognition, hamnar på en liten forskningsstation på norra Gotland för att bli expert på att hålla torsk, få dem att leka och kläcka fram små torsklarver för att sätta ut i Östersjön.
I nästan fyra års tid har Johanna packat in sig och sin hund Mega i den lilla pickupen och kört den timmes långa resan från södra Gotland där hon bor, till norra Gotland där forskningsstationen Ar ligger. Och hon har gjort det både nattid och dagtid.
– När jag började i projektet ReCod var min uppgift att få driften på stationen att fungera, och det tog ett bra tag att få ordning på den. I början gjorde jag många utryckningar, alla tider på dygnet, för att vattensystemen larmade, säger Johanna.
På anläggningen, där det hålls vuxen Östersjötorsk för lek och ägg inkuberas så att torsklarver kläcks fram, används slutna system, så kallade RAS, som recirkulerar vattnet. På så sätt har man full kontroll på reningen från bakterier och föroreningar, samtidigt som de slutna systemen möjliggör att man kan justera salthalt och temperatur.
Johanna finjusterar inställningarna på en av stationens RAS:ar. Foto: PA Berglund
– Det är lätt att tro att ”ta hand om torsken” handlar om att man hanterar fisken på något sätt, men det stämmer inte. Desto mindre man stör fisken, ju bättre mår den. Det handlar i stället om en väl fungerande drift så att miljön är så bra som möjligt för fisken. För det är levande system, i biofiltret lever bakterier. Går något fel med bakterierna blir miljön hos torskarna snabbt dålig, säger Johanna.
Att få Östersjötorsken att leka naturligt på stationen har varit en resa på outforskade marker där stabil drift är en grundförutsättning. Med både erfarenhet och många lärdomar den hårda vägen blev driften äntligen stabil.
– Jag har gjort precis alla fel man kunde göra i början, men finessen med det är att man rättar till dem, lär sig av dem och skapar rutiner så att det inte händer igen, säger hon.
Men hur hamnade Johanna här? En tjej från Stockholm, nyexaminerad biolog som skrivit sitt examensarbete om guppyfiskar.
Det var helt enkelt slumpen.
– Jag hade precis flyttat till Gotland och arbetade på ett lantbruk och tog hand om kor, fram tills jag en dag fick höra att projektet ReCod sökte personal. En sådan chans kan man ju inte missa, säger Johanna och ler.
För utmaningar är något som hon gillar. Och det är också det hon tar med sig efter alla åren i projektet.
– Något jag verkligen lärt mig är att allt går. Det finns inga gratisluncher, det är hårt jobb som lönar sig – från alla som varit delaktiga i projektet, säger Johanna.
Hon har gjort mycket själv, men inte allt. Det har varit fantastisk personal, både säsongsarbetare och kollegor som arbetat längre, som varit avgörande för att ReCod har blivit vad det blivit.
– När driften fungerade, jag var mer varm i kläderna och personal var på plats blev det möjligt att fokus på forskning, internationella samarbeten, kunskapsutveckling och att genomföra projektmålen än bättre, säger Johanna.
Rollen som projektledare för ReCod innefattar allt från planktonprovtagning, utsättning av torsklarver och skötsel av föräldrafiskarna. Foto: Madeleine Kullenbo och Konrad Stralka
Det har kommit mycket forskning ur ReCod, och intresset från andra forskare och andra länder har bara ökat. Och mer forskningsresultat väntar. Det finns mycket intressant data som Johanna planerar att publicera, så fort hon får en stund över. Frågan är bara när, för nu när hennes tid i projektet går mot sitt slut kommer hon fokusera mer på sin påbörjade doktorandtjänst på Stockholms universitet. I arbetet ska hon med hjälp av stabila isotopanalyser undersöka hur stressfaktorer påverkar torskens isotopsammansättning. Tunga isotoper ackumuleras genom näringsväven, vilket hjälper till att avgöra vart i födoväven arten befinner sig. Arter högt upp i näringsväven har fler tunga isotoper. Men i Östersjötorskens fall är det inte så.
Vad är isotoper?
Ett grundämne kan ha olika antal neutroner vilket innebär att det finns olika varianter av ett grundämne, så kallade isotoper. Tunga isotoper har fler neutroner än protoner
– Fram till 90-talet gick det att läsa av stabila isotoper hos Östersjötorsken för att placera den i födoväven, vilket är högt upp eftersom den är en toppredator. Men sedan hände något, idag ackumuleras inte tunga isotoper hos Östersjötorsken på samma sätt. Jag kommer undersöka om stressfaktorerna födobrist och syrebrist påverkar fiskens isotopsammansättning, säger Johanna.
Undersökningarna sträcker sig från labb ut i fält, där hon kommer titta på skillnader i isotopsammansättning hos torsk vid Gotland, i Bornholmsdjupet och Ålandshav där det, tillskillnad från i resten av Östersjön, finns bestånd som mår bra.
– Hoppet är att kunna bidra med nya vetenskapliga underlag för hur torsken i Östersjön mår, vilket behövs för en bättre förvaltning, säger Johanna.
Även om Johanna nu lämnar över stafettpinnen till en ny projektledare, Ellen Schagerström, och projektet flyttar till BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium utanför Nyköping, kommer hon fortsätta följa ReCod.
– Hittills har ReCod till stor del varit ett metodutvecklingsprojekt. I nästa steg kommer larverna födas upp till yngel innan de sätts ut i Östersjön, vilket minskar deras naturliga dödlighet och chansen att de växer upp till stora fiskar bör kunna vara betydligt större, säger Johanna.
För livet som liten torsklarv i havet är tuff. Den naturliga dödligheten är över 99 procent. Sätts torsken ut som litet yngel är förutsättningarna att klara sig betydligt bättre.
Men det finns mycket att vara stolt över under de fyra första åren i projektet.
– Intresset för stödutsättningar har ökat, och intresset för Östersjötorsken. Projektet sätter ju fokus på den viktiga frågan om situationen för torsken i Östersjön.
Johanna med en torsk under ett besök på Nofimas forskningsstation på Tromsø.
Samtidigt har ny kunskap kommit ur ReCod, som inte varit del av de initiala målsättningarna.
– Vi har kunnat visa, på vetenskaplig grund, att Östersjötorsken kan växa om förutsättningarna är bra. För torskarna som levt och lekt inom projektet har vuxit till sig rejält under tiden på stationen. Samtidigt vet vi från forskningsprovfisken att det finns torsk i Östersjön. De är små, men ändå torsk, så det finns något att återhämta sig ifrån. Det finns hopp! Och det är det absolut viktigaste, säger Johanna.
Min sista fråga till Johanna är om hon fortsatt kommer känna sig som torskmamma. Men den frågan känns onödig att ställa. För svaret känns ganska självklart.
Om ReCod
ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön är ett av BalticWaters största och längsta projekt, som startade 2020 och planeras pågå till 2034 och delas upp i tre steg.
2020 – 2024 genomfördes steg 1 på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Målet med steg 1 är att genomföra försök med utsättningar av 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten där vi undersöker om larverna överlever och klarar att etablera sig. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet. Totalt har nästan 1000 torskar bott på stationen, och tillsammans har de producerat närmare 2 500 000 torsklarver som satts ut i Östersjön.
ReCod steg 2 och 3 kommer att drivas på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium från och med 2025. Torsklarver kommer att matas upp till 30 dagar och sedan till större fisk för utsättning och forskning. Målet är att hitta den ålder och storlek på fisk som är bäst förutsättningar att klara sig i det vilda.
ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters, med stöd av Uppsala universitet och andra partners.
